My first speech in Swedish

After living in Sweden for 9-months already, I’ve realized that I have good skills to learn and speak a new language. Obviously, without the necessary interest you will never get to learn anything.
And have to say that this of learning Swedish which even the Swedes have told me “Why do you learn Swedish? It is only spoken by us, only 9 million buddies, less than 0.5% of World’s population….”, moreover they speak the best English language among countries whose mother tongue is not English, then, Why?

Well, I have my own reasons. I can tell you that I like this country. I like the region. I like the fact that is too much buzz about Sweden as an innovative country; to give you an example, Richard Florida sets Sweden in the top-8 countries that almost half of their productive population works in occupations he considers the “Creative Class”, with 42.4% (Florida, 2004. America’s Looming Creativity Crisis). And many reasons that I might explain in other post… Oh yeah, and girls in Sweden are beautiful and friendly as heaven, couldn’t stop mentioning that one!

Anyway, here’s my first “official” speech in “Svenska”; I’m sorry to disappoint you, but it’s not a company’s business brief or something, it’s just about my family; but after 4 months in a row learning, plus the first months here that I spent really with my ears open to learn whatever, this is what we got, judge it yourselves:

Min mamma heter Cristina och min pappa heter Enrique. Min mamma är 45 år gammal och min pappa är 49 år gammal. De träffades varandra i Chihuahua och efter ett år, gifte de sig 1984-år och sedan födes jag. När jag var 4 år gammal, födes min syster Pamela. Jag var mycket glad att jag var inte ensam och vi spelade mycket med varandra. När jag var 8 år gammal, födes min yngsta syster som heter Fany. Sedan flyttade vi från norr till söder i Mexico.


Nu ska jag prata lite om min pappa. Han är jätterolig och han gillar att skogar mycket. Han har brunt hår och vi ser likadana ut men han har en större näsa än jag. Jag är lycka lång som min pappa. Han är civilingenjör och han arbetar i Mexicos stora oljebolag. På fritiden gillar han att göra rent billen och han älskar att polera och rena all sina skor.
Nu ska jag prata lite om min mamma. Hon är vacker och ser alttid ung ut. Hon gifte sig när hon var 19-årig därför tankar all att hon är min syster. Hon har brunt hår och stora ögon. Hon är lite kortare än jag. Hon gilla att lyssna på Barry White, ABBA och mariachis.
Hon gillar att dansa salsa på helgerna och att dricka mojitos ibland. Hon är lite komplicerade och hon gilla att lägga enkelt matt.


Pamela som nu är 22 årig gammal studerar ”grafisk design” och hon bli färdig med studierna detta år. Min andra syskon Fany, hon tror att hon ska bli arkitekt någon dag. Fany har en jätterolig hund som heter Zorak. Han är en Pug, som är mycket ful.


När jag besöker min familj i Mexico, känner jag mig mycket glad. Mitt hem är stort, sovrummen ligger uppe i huset. Ibland träffas familjen i köket, vi gillar det. Vi sitter runt mattbordet och pratar flera timmer.
Det finns 3 familje-medlemmar mär, 2 av de är tyvärr i himlen. Dessa 2 heter Kurt och Dixie. De var mina basta kompisar, Kurt levde 11år och Dixie levde 14år, hon dog i december. De var 2 vackra Bullterrier/Pitbulls, Kurt var tjock och brun, och Dixie var vitt med en stor brun punkt på ryggen. De var mycket vänliga.
Den andra medlem är en papegoja som är 35år gammal och födes innan mig. Hon är konstig och säger alltid fula ord.

Advertisement